Oliwer Jansson
2/7/13
0203
Ibland ger jag skrivandet en chans. Mina ord. Alldeles för korta för att avsluta en vettig mening, för tomma för att fylla en känsla. Alldeles för svaga för att bevisa sin styrka.
Jag öppnar fönstret, den kalla luften smyger sig på min hud. Jag andas in och låter den kalla luften stanna i mina lungor i några sekunder. När jag andas ut låtsas jag att jag andas ut tyngden av min trötthet. Varför är det så svårt att somna? Hade det varit lättare om du var här?
Jag öppnar fönstret, den kalla luften smyger sig på min hud. Jag andas in och låter den kalla luften stanna i mina lungor i några sekunder. När jag andas ut låtsas jag att jag andas ut tyngden av min trötthet. Varför är det så svårt att somna? Hade det varit lättare om du var här?
Subscribe to:
Posts (Atom)